Om träning och så

Jag har börjat träna.

Nåja, jag har tränat några gånger i alla fall. Eftersom gymmet ingår i hyran och man inte kan ta sig någonstans till fots känner jag att jag måste. Man behöver träna både kroppen och hjärnan, och så vidare.

Det enda är att sådana miljöer ger mig enormt mycket obehag. Jag är ärrad efter min skoltid. Idrottslektionerna var det tillfälle då mobbningen var allra värst. All ångest jag gemonlidit i svettluktande lokaler har satt sig i någon slags bisarrt muskelminne som väcks till liv varje gång jag sätter min fot i ett gym. Bara nervositeten får min puls att öka. Sorgligt men sant.

Men det är helt annorlunda nu. Alla på ett gym bryr sig bara om sig själva, och eftersom man inte ägnar sig åt någon lagsport kan ingen bli besviken och sur på en för att man är dålig. Rent teoretiskt är detta självklart. Ingen kommer att mobba mig. Jag vet det. Därför har jag svettats på, trots oroskänslorna, och efter några gånger känns det betydligt bättre.

I synnerhet eftersom jag i dag insåg att jag kunde läsa på gymmet. Då är jag i mitt rätta element igen. De flesta andra som hänger på gymmet är super skinny sorority girls, men jag kan hantera det om jag har en bok att försjunka i. Illusionen av intellekt och allt det där.

Dock hann jag bara göra så i tio minuter. Sedan var det någon på gymmet som fes och det stank så att jag blev illamående och flyttade mig till andra sidan av rummet och en annan maskin. (Gud, vad det där kändes som något jag hade skrivit i en dagbok när jag var tio. Fyller snart tjugotvå, men men.) Det var kul så länge det varade. Och i morgon kör jag igen.

Kommentarer
Postat av: Ingrid Flodhammar

vad bra att du tränar!! Både kropp och själ, och dessutom knopp!!!!:))



KRAM

2012-03-30 @ 21:16:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0