Baton Rouge är byggt för bilar, inte för människor.
Kollektivtrafik finns inte i Baton Rouge. Rättelse: det finns bussar, men ingen vet riktigt var eller vilka tider de går. Det finns även speciella bussar för studenter som går måndag till fredag 7-18. Det är de sistnämnda bussarna som kan transportera mig och Christian till och från varandra. I övrigt finns det 8 taxibilar i hela staden. I shit you not.
Det här är något av ett problem när man behöver ta sig till en mataffär och ingen av bussarna stannar vid en. I dag vaknade jag upp utan frukost, så jag gick ut för att köpa mat. Man kan se mataffären från där jag bor, men det går ändå inte att ta sig dit. Så dumt. Jag hoppade på en buss och hoppade av vid hållplatsen efter. Därifrån fick jag gå en kilometer i vägrenen – det finns inga trottoarer någonstans, alls – varvid folk tutade på mig och jag kände mig allmänt utsatt och utstirrad. En bil med killar tutade, saktade in och en av killarna lutade sig ut genom fönstret och sa "hey..." medan han drog fingrarna genom håret. Jag gav honom min bitchblick. Idioter. Dessutom fick jag korsa en åttafilig väg till fots. Inget övergångsställe, så klart. Amerika är byggt för bilar, inte för människor.
Efter att jag hade handlat mat insåg jag att jag aldrig i livet kunde gå tillbaka samma väg med matkassar. Dessutom skulle den busshållplats jag kom från ta mig åt fel håll. Vid det här laget var jag så hungrig och trött att jag var totalt gråtfärdig. Men jag ringde en taxi. När jag väntat någon minut kom det fram en man till mig och började småprata på djup sydstatsdialekt. Dödströtta jag (varför är jag alltid dödstrött när folk pratar med mig?) förstod knappt vad han sa eftersom hans dialekt var så bred. Det var han som berättade att det bara finns 8 taxibilar i stan. Han hade ingen bil, så han är stammis på taxibolaget. Jag väntade i en halvtimme innan min taxi kom.
Med detta i åtanke känns det befängt att någonsin klaga på SL eller Västtrafik. De kanske har problem med snö ibland, och höga priser, men de kör fan överallt och om inte hela tiden så väldigt ofta. Sverige har fantastisk kollektivtrafik. Uppskatta det! Efter en vecka här är det nog kollektivtrafiken jag saknar mest med Sverige. Det och eluttagen.
Det här är något av ett problem när man behöver ta sig till en mataffär och ingen av bussarna stannar vid en. I dag vaknade jag upp utan frukost, så jag gick ut för att köpa mat. Man kan se mataffären från där jag bor, men det går ändå inte att ta sig dit. Så dumt. Jag hoppade på en buss och hoppade av vid hållplatsen efter. Därifrån fick jag gå en kilometer i vägrenen – det finns inga trottoarer någonstans, alls – varvid folk tutade på mig och jag kände mig allmänt utsatt och utstirrad. En bil med killar tutade, saktade in och en av killarna lutade sig ut genom fönstret och sa "hey..." medan han drog fingrarna genom håret. Jag gav honom min bitchblick. Idioter. Dessutom fick jag korsa en åttafilig väg till fots. Inget övergångsställe, så klart. Amerika är byggt för bilar, inte för människor.
Efter att jag hade handlat mat insåg jag att jag aldrig i livet kunde gå tillbaka samma väg med matkassar. Dessutom skulle den busshållplats jag kom från ta mig åt fel håll. Vid det här laget var jag så hungrig och trött att jag var totalt gråtfärdig. Men jag ringde en taxi. När jag väntat någon minut kom det fram en man till mig och började småprata på djup sydstatsdialekt. Dödströtta jag (varför är jag alltid dödstrött när folk pratar med mig?) förstod knappt vad han sa eftersom hans dialekt var så bred. Det var han som berättade att det bara finns 8 taxibilar i stan. Han hade ingen bil, så han är stammis på taxibolaget. Jag väntade i en halvtimme innan min taxi kom.
Med detta i åtanke känns det befängt att någonsin klaga på SL eller Västtrafik. De kanske har problem med snö ibland, och höga priser, men de kör fan överallt och om inte hela tiden så väldigt ofta. Sverige har fantastisk kollektivtrafik. Uppskatta det! Efter en vecka här är det nog kollektivtrafiken jag saknar mest med Sverige. Det och eluttagen.
Kommentarer
Trackback
