Looks like we made it

Jag har med mycket möda och stort besvär lyckats ta mig över den stora pölen utan att hamna i plurret, men jag simmade inte i glädje direkt. De första två timmarna av resan gick utan problem; planet till Frankfurt var i tid och de serverade en vegetarisk pizza som smakade helt okej. Sedan började trasslet. Mitt plan mot Houston, där jag skulle byta till ett flyg mot Baton Rouge, var en timme försenat. Förfärat insåg jag att jag inte skulle hinna med bytet, men antog att flygbolaget skulle ta sitt ansvar och hjälpa mig. Jag checkade in, och sedan var förseningen helt plötsligt tre timmar. Förkyld och trött efter att ha sovit solida två timmar natten innan jag åkte satt jag på flygplatsen i Frankfurt och fantiserade om att aldrig komma därifrån.

Men det gjorde jag givetvis. Flygningen över Atlanten gick smärtfritt. De hade vegetarisk mat (och bjöd på glass! Alltid ett säkert sätt att vinna min uppskattning), och sätet bredvid mig var tomt så jag kunde lägga mig ned och sova någon timme. Visserligen ihopkrupen som en ostkrok, men ändå. Sammanlagt lyckades jag nog sova i tre timmar av de elva. När jag anlände till Houston var klockan sent på kvällen där (och tidig morgon i Sverige). Skönt nog hade flygbolaget personal som väntade på oss vid baggage claim och gav oss gratis boende på ett inn nära flygplatsen. Det gick gratis skjuts fram och tillbaka därifrån, och de bjöd oss även på mat. Jag var lite nervös över flygplatsgrejen - tänk om något var fel med min packning? - men allt gick bra. Förutom att passkontrollanten verkade ragga på mig. Eller så var han bara "trevlig", vad vet jag... Han småpratade i alla fall inte med killen framför mig i kön, men när jag var där lät det såhär:

Han (fryntligt): Hello ma'm, how're you doin'?
Jag (dödstrött): Hi.
Han (fortsätt fryntligt): Baton Rouge, huh?
Jag: (dödströttare): Yeah.
Han (outtröttlig): So what, you got family there?
Jag (uppgivet): No, I'm visiting my boyfriend, he's studying at LSU.
Han (blinksmiley): Damn! Lucky him. They always have boyfriends...
Jag (perplex): ...

Sedan tog han mina fingeravtryck. Det blir nog ingen andra dejt. Damn, they always have boyfriends!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0