Anna i USA

Härom dagen läste jag Alex Schulmans andra bok, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött, som handlar om hur han träffar sin nuvarande fru.

Det är en lättläst bok; jag läste den på en kväll. Schulman skriver rakt på sak och ägnar sig inte åt någon som helst mystik. Ibland tycker jag mig ana att han ville vara lite poetisk, vilket jag respekterar honom för, men i min mening är han bäst i sin sakliga stil. Han har sinne för vilka detaljer som kan måla upp ett helt scenario och beskriver dem väl. Schulman är en mycket kapabel författare, men jag betvivlar av någon anledning att han skulle ro iland att skriva fiktion. Om det är för att han är narcissist eller inte låter jag vara osagt.

Den tanken gör mig dock lite orolig för att han ska få för sig att skriva en bok om sitt föräldraskap. Det här kanske är en sådan sak jag inte fattar för att jag själv inte har barn, men jag avskyr verkligen den typen av litteratur. Nyblivna föräldrar som med "humor" ska beskriva ungens och sina egna alla dråpligheter. Finns tjogtals sådana. Men Schulmans förlag vill säkert få ut mer av honom, han säljer ju, han har sitt namn och, som jag nämnde, en viss skicklighet. På vissa ställen hade jag dock velat ändra hans kommatering för att förbättra flytet i texten, men överlag möter han mina krav.

I övrigt är det väldigt bedårande att han lånat en rad av Tomas Tranströmer till titeln, och för att beskriva sina känslor för Amanda. Det är en typiskt fredagsmysig bok; den skulle kunna ersätta På Spåret till tacosen. Man skrattar när man läser den - även i början, när det ändå är en hel del misär - och mår bra när man läst klart. Rekommenderas.