Mat är människans bästa vän
Innan jag skulle åka hit var jag jättenervös över vad jag skulle äta. Man hör så mycket om maten i USA; allt är stort, allt är syntetiskt, sockrigt och onyttigt. Och handlar man på de flesta affärer är det så. Men det finns en räddning!
En av mina flatmates (som det inte heter i Amerikat, men whatever, jag är en rebell) tog i dag med mig till en affär som hette WHOLE FOODS. Där fanns en massa vegetarisk och vegansk mat, fina grönsaker och frukter, god och riktig ost (inte sådan där gulfärgad amerikansk äckellåtsasost) och nästan allt var ekologiskt. Jag dog av lycka. De hade knäckebröd! Wasa knäckebröd! Jag köpte på mig en hel massa grönsaker, och knäckebröd, och tofu. Mmm.
Knäckebrödet är dock betydligt dyrare här. Ett litet paket kostar 6 dollar, det vill säga ungefär trettiosex svenska. Smakar det så kostar det. Det är dock problematiskt, eftersom detta per automatik gör hälsosam mat till en klassfråga. Har man råd att må bra eller inte? I viss mån kanske det är så i Sverige också, men det finns gott om mat hos oss som varken är onyttig eller dyr. Jag tänker på rotfrukter, en del grönsaker och frukter, sockerfri yoghurt med normal fetthalt, och liknande.
Den här matfrågan avspeglas i hur folk ser ut. Jag bedömer sällan utseenden särskilt ingående, det intresserar inte mig så värst mycket, men efter att en vän sagt en sak hade jag ögonen öppna och kunde konstatera en tendens. Ni vet hur i Sverige ganska många av oss har en kroppsform som liknar min: behagligt mullig? Inte smal, men inte överviktig. Helt okej med hull, typ. Det mellanläget ser man på många hemma i Sverige. Här verkar det mellanläget inte direkt finnas. Antingen är man fet eller så är man smal. Medelvägen är sällsynt.
En av tjejerna som bor i samma lägenhet som jag är besatt av att gå ned i vikt inför spring break (som ju är en stor grej här och involverar att man ska visa sig i bikini). Jag tycker att det är så tråkigt att människor med hälsosamma kroppar tycker att de behöver gå ned i vikt, men samtidigt är jag inte ett dyft bättre själv. Jag fasar för strandhänget under spring break. Jag äger inte ens en bikiniöverdel... Nåväl. Det här att kroppen inte duger är ett tankefel jag ska få bort. Det är bara en fråga om tid. Däremot skulle jag må bättre (och troligtvis skriva bättre) om jag började träna. Vilket jag ska, så fort min envisa förkylning ger tillbaka mina andningsorgan.
Gym ingår liksom i hyran på det här stället. True story. Har jag nämnt att vi har en pool också? Det är okej att bli avundsjuk. Jag gick förbi poolen förut i dag, och det verkade som att party startades upp där vid fem på eftermiddagen. Om jag hade besuttit sociala färdigheter hade jag kanske joinat. I stället ska jag nog tillbringa kvällen med min bok. Eller min dator, jag har inte bestämt mig.
Keso. Det finns det åtminstone här (även om den inte smakar exakt som hemma). Det ska jag äta. Kanske på en avocado. Mm, avocado. Eller färska jordgubbar! Det finns här just nu, nämligen. Det är svensk sommar i Louisiana. Herregud. Hur ska det bli när april kommer?
En av mina flatmates (som det inte heter i Amerikat, men whatever, jag är en rebell) tog i dag med mig till en affär som hette WHOLE FOODS. Där fanns en massa vegetarisk och vegansk mat, fina grönsaker och frukter, god och riktig ost (inte sådan där gulfärgad amerikansk äckellåtsasost) och nästan allt var ekologiskt. Jag dog av lycka. De hade knäckebröd! Wasa knäckebröd! Jag köpte på mig en hel massa grönsaker, och knäckebröd, och tofu. Mmm.
Knäckebrödet är dock betydligt dyrare här. Ett litet paket kostar 6 dollar, det vill säga ungefär trettiosex svenska. Smakar det så kostar det. Det är dock problematiskt, eftersom detta per automatik gör hälsosam mat till en klassfråga. Har man råd att må bra eller inte? I viss mån kanske det är så i Sverige också, men det finns gott om mat hos oss som varken är onyttig eller dyr. Jag tänker på rotfrukter, en del grönsaker och frukter, sockerfri yoghurt med normal fetthalt, och liknande.
Den här matfrågan avspeglas i hur folk ser ut. Jag bedömer sällan utseenden särskilt ingående, det intresserar inte mig så värst mycket, men efter att en vän sagt en sak hade jag ögonen öppna och kunde konstatera en tendens. Ni vet hur i Sverige ganska många av oss har en kroppsform som liknar min: behagligt mullig? Inte smal, men inte överviktig. Helt okej med hull, typ. Det mellanläget ser man på många hemma i Sverige. Här verkar det mellanläget inte direkt finnas. Antingen är man fet eller så är man smal. Medelvägen är sällsynt.
En av tjejerna som bor i samma lägenhet som jag är besatt av att gå ned i vikt inför spring break (som ju är en stor grej här och involverar att man ska visa sig i bikini). Jag tycker att det är så tråkigt att människor med hälsosamma kroppar tycker att de behöver gå ned i vikt, men samtidigt är jag inte ett dyft bättre själv. Jag fasar för strandhänget under spring break. Jag äger inte ens en bikiniöverdel... Nåväl. Det här att kroppen inte duger är ett tankefel jag ska få bort. Det är bara en fråga om tid. Däremot skulle jag må bättre (och troligtvis skriva bättre) om jag började träna. Vilket jag ska, så fort min envisa förkylning ger tillbaka mina andningsorgan.
Gym ingår liksom i hyran på det här stället. True story. Har jag nämnt att vi har en pool också? Det är okej att bli avundsjuk. Jag gick förbi poolen förut i dag, och det verkade som att party startades upp där vid fem på eftermiddagen. Om jag hade besuttit sociala färdigheter hade jag kanske joinat. I stället ska jag nog tillbringa kvällen med min bok. Eller min dator, jag har inte bestämt mig.
Keso. Det finns det åtminstone här (även om den inte smakar exakt som hemma). Det ska jag äta. Kanske på en avocado. Mm, avocado. Eller färska jordgubbar! Det finns här just nu, nämligen. Det är svensk sommar i Louisiana. Herregud. Hur ska det bli när april kommer?
Kommentarer
Postat av: mor
Det kommer att bli torrare..........i april. här hemma är det aprilväder och jag såg den första tussilagon på backen idag uppe vid Stengårdshults kyrka.DEt är fina texter du producerar. hur gör du?
Trackback
